ZEN

Såhär låter nästa berättelse. Som jag lyssnar till från en åldrad Zenmästare här på flygplatsen medan barnfamiljerna förtvivlat försöker hålla samman sina liv och pensionärerna tummar på sina boardingkort. 
Att han haft en nära vän. Som efter många år i en enslig grotta i norra Kina. På gränsen till Ryssland och nära Mongoliet. Jo. Fastnade för fåglar. Precis som jag. Och under årens och de veckolånga meditationernas lopp. 
Till sist formulerade han med sin mästares hjälp en evig och egen koan. En övningsuppgift för resten av tillvaron bland oss dödliga. Att bli och från insidan förstå calliope. Vilket innebar allt som en koan skall göra. 
Den innehåller såväl en anekdot om en berömd mästare som en dialog mellan munk och mästare. Och - viktigast - ett spörsmål som medel för att öppna adeptens sinne för Zens sanning. 
Voilà ! För att nu hemfalla åt ett franskt utrop. I brist på ett hemtamt kinesiskt.
Helsinki nu. Finlands nav mot världen. Från min horisont på den orientaliska delen av flygplatsen utgörs destinationerna av Minsk och Osaka. Pyongyang och Beijing. 
De har en annan värld intill sig. Finnarna. Ett exotiskt och svårförståeligt öster. Kyllä. Och kieetos. Som de säger. 
Helsinki 4 maj 2018