Vid Oceanen

​ 
 
       Har nu ansökt om att i nästa liv få bli lite mer normal. Det fanns olika alternativ på formuläret. Jag kryssade rutan för Svensson. Och eftersom hotellet jag bor på är fullt av tyskar undrar jag genast vad Svensson heter i tyskland. Förmodligen inte Meinhof eller Baader. Knappast Krabbe heller.
      Hur som helst tycks de leva väldigt bekvämt. Lunkar runt poolen med öl och juice i handen. Mest juice emellertid. Och kaffe kanske. Baren är nämligen endast öppen en timme per kväll. Och inte alla dagar.
     Själv kommer jag tillbaka efter mina dagsutflykter full av damm, lera, svett och sand. Klädedräkten nedsmutsad och illaluktande. Sandalerna täckta av intorkad gyttja och kamelskit. Igår dessutom stinkande av brända sopor från tippen i Rayzut bland örnarna och storkarna. Och hyrbilen full av stora flugor från tippen. Med en halv centimeters damm och smuts över karossen. Lyckligtvis har jag god kontakt med den indiske mannen som sköter biluthyrningen. Mr Hikmat.
 
    Svensson. Eller kanske nu Tyskson. Det låter som om det blir lugnare.
 
Men nu kom jag på en annan sak. Det kanske blir tråkigt. Nej. Så är det nog inte. De ser alla så välmående och nöjda ut här iklädda sina kanelbruna solbrännor och alltför åtsittande badkläder .
 
    Nu utan kartan, kikaren,  fälthandboken ”Birds of the Middle East”  och guideboken
 ” Birding in Oman ” blir hela denna resa en improvisation. Inte hade jag kanske planerat  minutiöst och in i minsta detalj som Jönssonligan. Men någorlunda. Försökt lära mig hur de nya fåglarna skulle se ut och framför allt tummat guideboken och kartan för att hitta rätt i det nya landet.
 
   Det är ju inte alltid det blir som en tänker sig. Ja ja. Det vet jag väl. Men lite? En aning?
 
Nej. Nu blir alltså uppgiften som ligger över mina bleka knän att försöka upptäcka det nya landet Oman och dess fågelliv på egen hand. Söka våtmarker, soptippar, gröna dalgångar och oaser i detta Sultanat som i förstone annars bara verkar bestå av sten och sand. Och mera sten. Och ännu mera sten.
 
   Körde idag långt för att försöka fånga klippörn med kameran. Verraux´s eagle. En ovanlig örn med svartvit dräkt. Som finns här längs de höga Dhofarbergens klippstup. Högst upp såvitt jag förmodar. Med en beskrivning från vännen Johan körde jag tills vägen tog slut. Och sedan lika långt. Jag såg en örn. På mycket långt så kallat aphåll. Men får alltså pröva på nytt en annan dag.
 
  Väl tillbaka i Mirbat tänkte jag vila. Skulle bara se hur naturen gestaltar sig bakom det inhägnade hotellområdet. Fann en strimma vatten innanför Indiska Oceanen. Flamingos. Vackra. Men dagens ögonstenar blir en liten flock biätare av den mindre men fortfarande gröna sorten. Dvärgbiätare. Som jag bara sett på bild tidigare. Och som är en av de fågelarter jag verkligen vill möta här.
 
En böneutropare långt borta …      Och Indiska Oceanens lugna och sövande vågskvalp. Nattens andetag.
 
 
   1.11 2016

Grön dvärgbiätare