Symaskinen i skogen

     

             Så vart vänder vi våra näsor idag? Ut eller in? Mot frihet eller förtryck? Skogen eller kanske havet?  Eller åter till beckasinernas kulliga vitmossa. Det regnar för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag bor i ett litet gult hus mindre än tio meter från forsen där Enan vrider sig fram och åter genom skogen som ett oroligt sovande barn.
 
     Kompisen Pentti kavlar upp ärmarna.
 
” - Är du inte död Saarikoski?  Hur kan du då kavla upp ärmarna? ”
 
” - Nåjo. Inte är jag väl så död direkt. Inte mer än att jag kan kavla upp ärmarna. Och här i Enafors finns också ett dansgolv, Men denna gång i skogen. Synd att det är så långt till svampsäsongen. ”
 
          Det regnar idag. Ihållande nederbörd. Vi stannar inne och latar oss. Pentti översätter någon persisk text till finska och latin. Själv petar jag mig i näsan. Tänker på beckasinerna. De dubbla alltså. Hur de flyger härifrån sin lilla inmutade ruta av vitmossa och polarull. Lämnar Jämtland när svamparnas fruktkroppar skjuter upp ur mossan i augusti. Kantareller. Gula som postlådor. Om sådana fortfarande finns i denna värld av outsourcing och franschise.
 
Sommaren är kort.
 
           Och under tre till fyra dygn flyger de utan rast ända ned till Centralafrika.
 
    ”    - Det är ju 600 mil Pentti. Så långt kan ingen av oss flyga. Vi skulle buklanda i Svenstavik. Förmodligen utanför gatuköket. Särskilt du. Som är ännu tjockare än jag.”
 
    ”    - Inte behöver vi flyga som fåglarna. Till det är vi inte skapta. Du är en drömmare. Sannolikt obotlig. Vi ska däremot flyga i tanken. Dra upp fendrarna runt tankens skepp, lätta fantasins ankar, surra fast oss vid den största masten av ek som gudarna yxat till. Jag ska bara översätta Illiaden till ryska först. Sen far vi.”
 
 
        Så de dubbla beckasinerna tillbringar sina vintrar i tropiska Afrika. Åtta eller kanske nio månader där. Tre månader här. Och däremellan en sagolik resa.
 
 
” -Men en sak undrar jag.” säger Pentti.  ” Hur klarade vi nordbor oss undan svält tidigare. Då det var tjugo mil mellan korvkioskerna. Ketchup. Senap. Med eller utan bröd. ”
 
 ” - Idag är risken för svält och hungersnöd här till synes undanröjd. I varje håla – som Särna, Handöl eller Lärbro – finns mat och massage. Således går det utmärkt att i Handöl åtnjuta Thailändsk massage och i Särna att välja mellan alla möjliga traditionella svenska maträtter. Även en mycket sen fredagskväll i juni. ”
 
 ” - Du har rätt. Calzone.  Med eller utan senap. Kebabrulle. Falafel. Och dansk fläskfilé med så kallad bea. Vad det nu är för något. Också med extra bea. Till allt detta pommes frites som i svensk tappning heter pommes med uttal av alla stavelser och bokstäver. Lika svenskt som kåldolmar. ”
 
     Det duggar eller regnar hårt fortfarande. Beckasinerna fick inget besök av mig i natt. Men bergfinkarna är trogna och rullar ut sin enahanda sång gång på gång vid forsen. Annars rödvingetrastar. Björktrastar. Rödvingar. Och de gällt skrikande drillsnäpporna som nervöst flyger av och an över vattnet.
 
     Det blir aldrig ljust idag. Nu den allra ljusaste tiden av året. Men längst ut på holmen här – i en död gran i vattenbrynet – bor en symaskin. I alla fall om jag ska döma av hur det låter. Det är den tretåiga hackspettens ungar som inte kan hålla tyst ens för ett ögonblick. De ska väl sy ihop sina liv. Ännu så små att de inte når upp över kanten till bohålet.
 
    Annars brukar de mejsla ut sina bohål inne bland de tätaste och mörkaste granarna. Dit dagsljuset aldrig sipprar ned annat än som reflexer av himmel speglade i granbarrens dagg.

Tretång hackspett Enafors  Jämtland 22. 6 2016