SKYMNINGSRÄD

På dagen sitter berguvhanen idag uppklättrad i berget. Klippans gigant ser ut som en hamnsjåare med hängande alltför stora och trasiga kläder. Men ögonen är alldeles röda. Eldfängda. Vilket egentligen är fågelns iris. Pupillen i centrum är svart som natten. 
Den vrider och vänder på tofsarna allteftersom. Beroende på graden av vaksamhet eller avspänning. Men också i takt med den ymnigt snötyngda vindens kast och rörelser. 
Vinter nu trots slutet av februari. Inom några veckor skall uvarna lägga sina runda vita ägg i den fortfarande snöiga klippskrevan som är deras boplats. För att hinna i tid reder de gärna boet i en sydsluttning. Där töar det tidigast om våren. 
Nu bara hanens rop inifrån grandungen. På lite avstånd uppfattar jag bara hans djupa första stavelse. Om det inte var för basen skulle det då istället kunna vara dess mindre släkting. Hornuggla. Som sjunger med enstaka ho upprepat med några sekunders mellanrum.
Idag kommer en gammal kungsörn förbi. Uven tystnar av någon anledning. Örnen glider vidare i snövädret.