Senhöst

En stenfalk – honklädd – kastar sig ut från sin avlövade björk. Siktet inställt på en flock gråsiskor längre bort här på Lausmyr. Hon är i sig själv en kastvind. Singlar för ett ögonblick lugnt genom duggregnet. Tar sedan sats. Vingarna klipper. Siskorna lämnar oroligt majsåkern och guppar tjattrande under denna dags grå himmel.
 
     Falken ränner rakt in i flocken och de små siskorna splittras upp i små grupper. En av dem består av bara tre fåglar. Den lilla rovfågeln satsar på en av dem. En enda fågel av de tre. Skall precis slå klorna i den som släpar efter en smula. Innan de alla tre som på en given signal dyker rakt ned och falken får rikta sin skarpa blick mot något annat villebråd.
 
Grått här idag. Molnen orkar knappt upp över trädtopparna. Som om de vore latare än vanligt. Slöa varelser utan varken mening eller mål. Hänga här kanske. Sänka sig en aning. Låta de vitkindade gässen klia oss en smula på magen då de ändå gör en gir då och då eftersom en ung kungsörn gör sina lama utfall emot dem.
 
Här är som ett annat land med egna regler. Inte det alldeles vanliga där du och jag trampar omkring obekymrade eller måhända sorgsna. Att vara ledsen är ju en del av att vara mänska kan jag tänka och tycka. Inte finns heller någon psykiatrisk kur eller något läkemedel mot livet självt. Hur illa det nu än kan vara. Som nu kanske. Roligare kan en ha. Än att sitta i ett lerigt dike på Lausmyr och vänta på att den där hontecknade blå kärrhöken jag mötte härute häromdagen. Att hon ska bevärdiga mig ett nära besök. Helst vända upp vingarna i ett av de få ögonblick som solen kanske kan tränga igenom skyarna.
 
I natt tänkte vi – vännen Jörgen och jag – att idag skulle bli den stora dagen då vi äntligen skulle kunna få möta och fotografera berglärkor. Eftersom andra vänner sett och stött på denna skygga och ovanliga fågelart här nere på södra ön. Vi fick tji. Men istället bekanta oss med ett par snösparvar som hela tiden ville gömma sig bakom en sten eller släkebården.
 
Efterhand blev vi ändå lite bekanta med varandra. Jörgen, jag själv och sparvarna. Om en mänska vill bli bekant med en fågel bör hon först och främst stilla sig. Sluta vara den där evinnerliga och intensiva personen. Men klä om. Om det så är i vindens eller stiltjens garderob. Klä om måste du göra.
    Kanske krypa. Eller åla. Eller bara lägga dig ned i första bästa tångbank. Och vänta på kontakt. Som ibland upprättas som ett hemligt kontrakt mellan dig och livet. Eller fåglarna.
Förstås.


​Näsudden Gotland 5 november 2017

Snösparv Snow Bunting

Snösparv Snow Bunting

---