PHYLLOSCOPUS

Mitten av maj nu passerad. Det råder dimma på Bodhi Island. Buddas ö här vid Kinas kust mot Gula havet. Fågellivet är nu på sparlåga. Vinden obefintlig. Ja. Inte en fläkt från öst. Eller syd som i går. De små tättingarna vi väntar på behöver inte mellanlanda här. De flyger istället rakt över och vidare upp mot taigans buskage och skogar. Många många mil norrut.
Här råder annars ett slags cirkus för fåglar inom lövsångarsläktet. Där vi hemma i Skandinavien bara har ett fåtal kan Kina stoltsera med en hel rad. Varav flertalet häckar i just Sibirien. 
Det intressanta med dessa fåglar hänger i hög grad samman med att de alla är små, bruna, kanske grågröna eller grönaktiga, att de aldrig sitter stilla, ja, att de kort sagt ser likadana ut. 
I stort sett allesammans. Skillnaderna baserar sig dels på tonen av grönt över vingen, graden av gult eller vitt i ögonbrynsstrecket framför ögat respektive bakom ögat. Ibland på ljusare eller något mörkare ben.
Och lätena. Med sångstrofer som inte är orimliga att skilja åt men lockläten som på flytt kan ligga nog så nära varandra.
Det finns människor som viger sina liv åt dessa små och nästan oskiljaktliga fåglar. Och jag tror mig ibland om att förstå dem. Nej. Inte behöver en bry sig om att Trumps ambassad flyttar skylten från Tel Aviv till Jerusalem. 
Då det kanske finns en skillnad i fråga om vitheten hos ögonbrynstrecket framför ögat hos Raddes respektive Dusky Warbler. Videsångare och brunsångare alltså. För läsare som eventuellt inte förstår finska.
I Skandinavien kan vi glädja oss åt kanske fem regelbundet häckande fågelarter från detta lövsångarsläkte som på latin stavas Phylloscopus. Vi har lövsångare, grönsångare och gransångare. Och sällsynt sommartid lundsångare och nordsångare. Den ena i sydost. Hemma på Gotland. Den andra allra längst upp i norr. Och i övrigt endast sibiriska tillfälligheter.
Här i Kina dök de första nordsångarna upp under gårdagen. En fågel sjöng härintill med sitt gnisslande. Som försökte någon med en rostig cigarettändare få eld på en Gauloise här i österns land. 
Flera idag. De har ju tiden på sig. Anländer kanske allra sist till häckplatserna av alla Skandinaviska fåglar. I mitten av eller till och med i slutet av juni. Vilket i sin tur innebär att de förmodligen inte tillbringar just mer än åtta veckor hos oss. I våra allra nordligast belägna fjällbjörkar. Men först via Kinas kust. Flyger hitåt tillbaka redan i augusti.
Men kanske i morgon. Du vet. Hoppet. Det sista som lämnar fartyget. Och människan. Tillsammans med råttorna.
Kina 16 maj 2018