På väg! På väg!

​   Regnat har det idag. För att nu använda samma typ av ordföljd som den lilla gröna gestalten i Star Wars. Yoda. Helt utan liknelser i övrigt.
                 Nord 8 meter per sekund. ” Spridda skurar på Öland och Gotland. Götaland, Svealand och Norrland klart och soligt ”
 
   Jag hänger med de vitkindade gässen. Faludden igen. Här finns nog 100 000 individer som i ett Tokyo eller Kairo av bara gäss. Efter flera dagars nordlig vind börjar de konstra och bli oroliga. På väg! På väg!
   I gryningen kommer den ena flocken efter den andra flygande lågt lågt över vattnet för att inte behöva trotsa onödigt motstånd i motvinden. Siktet inställt på Novaja Zemblja. Ett namn utkastat från geografiböckerna men fullständigt obegripligt och avlägset.
 
   Där häckar de visst i klippor. I stora kolonier. Vakande över ishavets allt varmare vågor.
 
   De är små de här gässen. Men klipska. Få människor känner till att lejonparten av dem hyser en frihetligt socialistisk övertygelse. Politiskt vill säga. Blott enstaka tycks hysa mer trotskistiskt färgade ideal.  Men de har de flugit över näsan på Vladimir Iljitj Uljanov och kamrat Josef under alla år. Och Krusse förstås. Om nu någon enda levande varelse kan minnas hans frisyr och uppsyn.
 
   Numera över han vars namn börjar på tin och slutar på pu. Eller om det var tvärtom.
 
   Jag kan inte annat än beundra skådespelet. Hur denna transitmiljö med alla upptänkliga variationer förändras från minut till minut. Där lättade 3000 fåglar mot Finska viken. Där kom en annan kontingent söderifrån för en stunds vila.
 
   Ja. Det förbluffar mig att de under färden och vilan här resonerar så initierat om sådant som Anton Pannekoeks syn på parlamentarismen. Eller Rosa Luxemburgs bidrag till den revolutionära praktiken. Hur som helst. De är på väg. Och efter tre dygn nu med regn och motvind skvallrar väderlekstjänsten om att kvällen ska bjuda på kantring. Dramatisk sådan. Från nord till sydost. Svag men förlig vind.
 
   Det händer att jag tänker att fåglarna vet något om att orka vara internationella eftersom de knappast kan sägas ha något egentligt fosterland. Och mycket ofta får jag för mig att de skulle kunna vara mentorer för oss då frågan om frihet virvlar förbi i vinden. Men längre än just så törs jag inte följa min egen tankegång …