NATT

I nattskärrornas kyrka. Där salen breder ut sig. Sakral hällmark. Låga tallar. Knotiga. Och somliga silverådriga som förfäder.
Sol och måne byter skift. Den förra sjunker ned i havet som ett glödande klot i väst. Den senare glider upp med sitt spökansikte över skogen i öster. I natt full. Med tydliga sjöar och kratrar över försommarens helt lugna andhämtning.
Stiltje i natt. Snart är maj månad slut för att omärkligt övergå i juni. Den ena månaden glider in och ur den andra. Följsamt just i år. Det gamla vanliga rostiga blixtlåset mellan vår och sommar uteblir. Skiftningen blir därmed sömlös i denna stilla och stekande dagliga värme.
Trädlärkor över hällmarken. Nattens lärkor med sina korta stjärtar där det längst ut finns en diskret men så vacker vit teckning. Nog så svår att se i fält. Men den finns där som en hemlighet bland andra nu i början av natten.
En nattskärra börjar småningom spinna långt borta. Jag hör den inte med mina öron. Nej. Jag hör den bara med kroppen. Ett dovt avlägset surrande. Den tystnar en stund. Den kommer närmare. Fler nattskärror stämmer in från olika håll. En två tre. Kanske. Sedan ytterligare några. Ett par hanar gör varsin flaxig tur i luften. Klatschar med vingarna. Demonstrerar sina bjärt vita ja i natten nästan lysande teckningar på vingar och stjärt.
Inte så hemlighetsfullt som nattens små lärkor. Inte alls. Och en hona står alldeles mörk och brun och slår i luften som en jättelik nattfjäril.
Jag kan gå in i salarna. Kyrksalarna. Med backtimjan och talldoft i näsan. Här kan jag vandra natten igenom med myggorna. Och fåglarna. Här kan jag gå ett helt liv eller längre än så. Med deras rullande sång, upp och ned i volym och klang. Nattens lekar. Med en hel orkester i bakgrunden.


​29 maj 2018