MED UTSIKT ÖVER EN TÅNGBANK

Visst. Jag vet. Förra veckan tänkte jag upptäcka någon annan del av ön. Nu sitter jag ändå här. På Närsholmen. Platsen som är så ödesmättad av sin Gudsnärvaro att Tarkovskij här spelade in sin film 
” Offret ”.
Lite otur hade han. Huset man byggde skulle i en scen brinna ned enligt en särskild regianvisning. Vilket inte skedde. Naturen konstrade. Och regissören och hans medarbetare fick bygga upp ett nytt. Hus.
Nog blev jag förtjust i denna udde redan vid besök på det avlägsna 70-talet. Reste hit en påsk. Vandrade över grässtäppen tillsammans med girafferna. Minns att jag stötte upp en berglärka. Och att skärfläckorna redan anlänt i snögloppet.
Fortfarande ganska frisk vind då jag anländer. Sydlig. Kanske 7-8 meter per sekund med vågor som bryter in över tångbankarna. Två fågelskådare står längst ute på udden vilket gör att här är tomt på vadare. Får rigga mitt nattläger dit jag tror att de ska återvända. Fåglarna alltså. Och det blir ganska bra i kanten av lagunen på en tångbank. Släke. Ja så säger man här på Gotland. Om tången som ruttnar. Doftar så typiskt men sänder klanger av hav och frihet. Och nog kommer fåglarna då människorna gått och lugnet lagt sig. Vi är ju ändå gamla vänner.
Brushane. Smalnäbbad simsnäppa. Skärfläcka. Småsnäppor. Många småsnäppor. Ovanligt många. Grönbena och gluttsnäppa. 
En enkelbeckasin sticker ut näbben bakom en grästuva för att sen dra in hakan. Om nu fåglar egentligen har sådana kroppsdelar. Hakor. Det gör den i alla fall. Drar in och försvinner. 
Efterhand mojnar vinden. Det mörknar. Men då kryper fullmånen upp med sitt kritvita ansikte. Natten skingras en smula. Och skuggorna blir långa. Rena spökstämningen härute i hägnet av fyrens roterande sken.
En natt som nu kan jag förstå att det här en del av mitt liv. Ligga en meter från havet, lyssna till vågorna, fånga upp en och annan fågels rörelse med hörseln, förstå att livet fortsätter i naturen efter sin egen regi. Men att jag ändå får vara en vagabonderande gäst. Komma så nära så nära. Till tången. Stenarna. Vattnet. Och besöka småsnäppornas dansgolv.
Eländet i Raqqa och Aleppo rullar emellertid på. Stridsvagnarnas larvfötter vinner terräng över sanddyner och huskroppar. I skriet efter fred bor fortfarande bara förtvivlan. Och ropen tar sig över havet ända hit …