Lesbos nu

​        Lesbos nu. Sapfos hemort sex eller om det kanske var sjuhundra år före vår tideräkning. Och en av öarna där Aristoteles flera hundra år senare undervisade vid en filosofisk akademi. Längesedan nu. Men kanske ligger här ändå något av de gamla poeternas och filosofernas tänkande i öppen dager. Eller i alla fall möjligt att ana om än förborgat av årens gång.
 
   Blåsigt. Grått och regnskurar över de tolv miljoner olivträden som växer här. Fåglarna kurar denna söndag. Liksom mänskorna.
   En turistö numera nästan utan turister. När såväl vi besökare som allas vår solidaritet skulle behövas mer än någonsin.
  
    Inte syns flyktingarna till inte. Nu sedan EU bedrivit kohandel med våra mänskliga rättigheter. Frågan är om inte fåglarna också börjar skygga.
      Styltlöparna hukar i våtmarkens låga vegetation. En svarthuvad sparv sjunger ännu något mer vemodigt än brukligt.
                  Kornsparvar rasslar med sina nyckelknippor från varje buskage och telefontråd. Och silkeshägerns kritvita dräkt förvandlas på ett ögonblick. I nästa stund kan den lika gärna vara en vit plastpåse som slår i västanvinden. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.