GULDENSTÄDTS RÖDSTJÄRT

​ 
     Kazbegi. Stepantsminda. Kaukasus. 1740 meter över havet. Och ruskväder nu då mörkret håller på att lägga sig. Allting sker tre timmar tidigare än i Sverige.
       På vägen hit strålande sol över de ännu högre passen. Sol. Gnistrande snö. Ja. På vägen har sten och snö rasat över vägen. Kilometerlånga köer av långtradare står stilla i väntan på bättre tider eller att tunneln till Ryssland skall öppnas.
 
       Den ryska gränsen ligger här bara 16 km bort mot norr. Dagestan tror jag visst att delrepubliken heter. Längs vägen har de lösa korna svårt att gå i den tunga snön. Så här går de i stället på den gropiga vägen. Som renarna därhemma.
 
       Och på vägen försöker jag memorera. Alpkaja gul näbb. Alpkråka röd näbb.
 
      Hinner innan mörkret se lite omkring. Molnen går lågt på knä i dalen. Ett par lammgamar glider ut och in som på lek i en molnbank. Buskagen av hagtorn är täta och taggiga. Det är bland dem som bergrödstjärtarna döljer sig.
     De far upp och ned. Exponerar sig för ett ögonblick i toppen av en buske. Försvinner sedan ned. Med det annars helt bruna och gula landskapet är de diamanter som blixtrar till. I bjärt kontrast till dimman och det torra gräset. Svart. Vitt. Och rött.
 
Ja. Nog hann jag se ännu några fåglar. Innan det kall regnet blev till snö. Och mörkret tilltog.
 
Och Guldenstädt kanske du undrar. Ja. Det är det engelska egennamnet på rödstjärten. En 1700-talsmänniska som föddes i Riga , utforskade Kaukasus efter dåtidens noggranna metoder och sedan bosatte sig i Ryssland där han dog.
 
 
Kazbegi Georgien 4 mars 2017