GENOMGRÅTT

​         Genomgrått på morgonen. Men för ett hastigt ögonblick visar sig Kazbegis topp badande i sol högt däruppe. 5047 meter över havet. Men sen knyts molntäcket ihop igen. Som en säck. Vi ser bara bergens fötter. Anar vildmarken. Inte minst då en varg släntrar uppåt en snötäckt bergssida upp från byn. Makliga steg.
 
          Ja här är gott om vildmark. Tätt inpå knuten. Flera av fågelarterna vi ser börjar på alp. Alpjärnsparv. Alpkaja. Gul näbb. Ja. Och alpkråka. Röd. I dimman lyssnar vi till alpkajornas mjuka rullande läten då de försöker hålla ihop flocken. Men den kaukasiska snöhönan hittar vi inte. Hör den bara avlägset.
         Den gamla kejsarörnen borde vara på sydligare breddgrader men verkar inte bry sig. Hannarna av större rosenfink har en väldigt märklig färg i rött och nästan violett eller purpur. Som övermogna hallon. Det vita prickarna på bröstet ser ut som pärlemor.
 
Större rosenfink är en helt alpin fågel. Nu vintertid kommer de ned till här knappt 2000 m ö h men häckar gör de långt uppe på kala klippor intill glaciärerna på över 3000 meter.
 
         På byns huvudgata går en präst från östkyrkan. Fotsid svart dräkt förstås. Runt honom en samling lösa hundar i skiftande storlek. Här blir lerigt nu då solen kommer fram. Hotellet ligger i en lerpöl. Man renoverar så köket är inhyst i en kall barack ute på gården. Där står mormor och diskar i kylan.
 
Vi kör den tidigare bara militära vägen upp till ryska gränsen. Gåsgam. Tornfalk. Men ingen murkrypare tyvärr. Här är scenerierna hisnande. Spetsiga toppar. Avgrundsdjupa raviner. Kalt. Grått och brunt. Om min son fortfarande hade varit tolv år och med på denna resa. Ja. Då hade han fascinerat sagt att miljön är som i ett dataspel. Och bättre än så kan jag själv inte beskriva den.
 
       Övergivna hus. Märkliga betongbyggen som ruttnar. Rostiga järnkonstruktioner. Det är idag inte ens tjugo år sedan som det var krig mellan Ryssland och Georgien. I huvudsak inte just här men i delstaten intill. Syd-Ossetien.
 
Sol nu. Molnen lägger sig försiktigt tillrätta runt bergens magar. Kazbegi tittar fram. Det var i en grotta nära bergets topp som titanen Prometeus blev torterad sedan han lämnat tillbaka kunskapen om elden till människorna.
 
 
Kazbegi 6 mars 2017