GÄSTER PÅ VÄG

De små gässen väsnas. De vitkindade. Som samlas här på sydöstra Gotland nu fram till de första dagarna i maj. För att äta upp sig. Beta. Nu idag kanske inte fler än några hundratal hör jag de ändå kackla då solen gått ned. Gässens milda skällanden. Havets vågor. Och all den övriga tystnaden. 
De närmaste dagarna och veckorna kommer de bli alltfler. Från hundratal till tusental. Småningom kanske hundratusentals av de rundnätta och kortnäbbade. Som samlades de alla här inför den sista färden. Flykten upp mot Novaja Zemblja. Ja. Precis så är det. 
Jag har pratat med dem. Med gässen. Och tidigare berättat om hur avancerade de är rent ideologiskt. Alla rådskommunister i Rosa Luxemburgs anda. Och de känner så väl till Klara Zetkins politiska författarskap. 
Så vi är och kan vara nära vänner. Jag och de vitkindade. Eftersom vi har samma vision av framtiden. Likartade drömmar. 
För mig är det skönt att ha dem här i natt. Allting är ju inte så enkelt för varken en gås eller människa. Men gemenskapen behöver vi alla. Både du och jag. Att ingå i ett sammanhang. Många och kanske flertalet av oss behöver ett socialt rum. Något som är just mig väldigt främmande. Jag. Ja. Som har har mitt liv med gässen. Och de andra bevingade kamraterna.