FÖRSTA MORGONEN

Stiltjen är fullständig. Ett löv skulle inte ens vingla i sin bana mot marken. Långt borta sjunger någon entonigt under den klara månen. Trots att natten inte dragit upp sina kjolar. I min fantasi blir hen ett varsel från österns visdom. 
Annars fasaner som stampar takten i denna morgons vals. På avstånd tuppar som gol. En påfågel ropar. Och vid dammen lyfter en natthäger med sin svarta överrock. 
Fisktärnor. Skator som tjattrar om världsläget. På lite avstånd låter det som om de inte är helt överens i frågan om ordförande Mao är död. Eller inte. Allt är sig i någon mening likt men alldeles annorlunda. Ett tempel i skogen. 
En grå häger. Lika sjavig som hemma. Fyra silkeshägrar. Nätta och lekfulla. Som klippdockor från Bosjojbaletten. Allt medan dimman stiger från tempeldammen. Bulbyler. Sjungande brunsångare. Och en vanlig pilfink med sin typiska kindfläck. En storspovs rullande mjuka tunga. Och fler av de små vita hägrarna. 
Gonggongen från templet är dov. Slår att klockan är sex. Att solen stigit upp. Jag går här i flera timmar. Efterhand är det riktigt varmt. Och inte en människa i sikte. 
In mot fastlandet en dov kuliss av skyskrapor i vardande och kranarmar mot himlen. Det sägs att en kejsare under Tangdynastin blev fast i ett bakhåll med sina trupper just här. I sista minuten samlades då tusentals krabbor för att bilda en bro hit ut till ön. Så kejsaren kunde torrskodd fly med både man och hästar. Men inte vet jag om det är alldeles sant. 
Kina 6 maj 2018