BLYERTSHAV

    Grått nu. Havet är en blyertsteckning som rör sig så sakta, så sakta. Hon – havet -kunde vara en gardin som vajar i den iskalla slöa sydostvinden. Bortglömd. 
Och landskapet saknar helt konturer. Övermålat som det är av grå melering. Aska. 

Och ytterligare si eller så många nyanser i grått. 

    Tre unga havsörnar betar i strandlinjen. Som baktunga kreatur. SRB. Två andra, och vuxna, fåglar sitter på mistluren – ”Skrikan” – och tänker på Afganistan. Och de ensamma flyktingbarnen. Inte begriper de mer än jag själv hur de klarat resorna. Bergen i Asien. Egeiska havet. Ungerns taggtråd.  
Deras korta vita stjärtar försvinner mot molnen i bakgrunden. Örnarnas. Näbbarna glöder.  

Det är kallt. Inte mer än några grader. Men såhär intill innanhavet måste djur och mänskor huka sig för att behålla den lilla övergivna värmen som sluppit undan januaris grepp. Vi måste vårda den medan stättorna sträcker sig mot den låga himlen i sina förhoppningar inför nästa årstid. De når ändå aldrig högre än över taggtrådsstängslet. Men deras drömmar är så mycket 
vildare. 

Traktorspåren i höstens lera är förstenade. Deras frusna mimik bildar ansikten i marken. Stukade anletsdrag. Groteska miner. 

Förvånade. Lyckliga somliga. Eller galet förvridna. 

Högt högt över fyren hänger nu en annan havsörn. Som en ladugårdsdörr. Eller kanske bättre en georgisk bokstav förflugen ur deras vackra alfabet.  Svart. Med det grå pergamentet högre upp som fond. Himmelen. Himmelen. Där världen börjar eller kanske upphör för gott. 

    Först en alldeles ensam ung kungsörn. Och en rödräv slinker förbi över vägen med sikte på labyrinten av enbuskar intill. 

Sedan flera kungsörnar hängande som klädgalgar över Digrans klintkant där Sundres pastorala landskap breder ut sig i sin egen olja. Med eller utan bladguld i ramen. 

    En ensam tofsvipa är den sista för i fjor. Eller den allra första för det nya. Året alltså. 

Januari. Intighet som en bekant kofta. Jag knäpper den nerifrån och upp. 
Den har åtta 
grå knappar. 
​Inte värmer den just.  



Torsten Green-Petersen 


 

---