Avdelning annorlunda

Och i kväll. Lars Gullin. Visby hotell. Med en liten skara unga musiker. Jazz. Som en blomma från förr . Men hela det mjuka och vilsna från den slitna musikaliska gotlandssonen. Som fågelsång. Som en del av min egen horisont. Inte vet jag nu. Eller kan jag urskilja. Om det är en skärfläcka eller en trombon. Trumpet kanske. Eller bleckblåset från en storspov. Eller möjligen altsax. 
Inte gjorde han mycket mer här på ön än att han föddes i kustsocknen Sanda lite åt söder. Lars Gullin. 
Och inte levde han heller ett alldeles enkelt liv. I denna fantastiska musikalitet med drag av folkmusikaliskt vemod och bebop. 
- Ge mig en sax! En baryton för helvete! Och en dos morfin. Annars orkar jag inte.
- Inte nu Lasse. Det går åt helvete hur som helst. 
Inte kan jag tro annat än att Lars Gullin fann sitt första spjärn emot livet och ljudbilderna hos våra gemensamma vänner. Strandskator. Skärfläckor. Rödbenor. Ejdrarnas kluckanden. Östersjöns tjat i november och lika påfallande tystnad i maj. 
Att lyssna till honom ikväll. Det blir så likt gårdagskvällen på Faludden. Fem meter från havet. Lika kort blir avståndet till Gullins baryton eller klarinett. Så fåglarnas orkester. Och mänskornas musik. De tvinnar sig samman som till ett enda rep som en sedan länge död fiskare glömt i strandlinjen. På Faludden. Eller nedanför Sanda. Förmodligen i den lilla viken vid Vivesholm. Du vet den där den ruttnade tången sköljer upp även en varm augustidag.
Visby 30 april 2018