Akilles

​Akilles har ankrat sitt skepp här i Petra. Han vinkar så glatt då vi går förbi. Framför tobakisten i hamnen står en grekisk-ortodox pater. Just i färd med att inhandla två paket John Silver. Kolsvart fotsid dräkt. Och gråskäggig som en av lavar övervuxen granstubbe. Utan filter förstås. Cigaretterna alltså.
Akilles skrockar djupt. Förklarar att inte ger han så mycket som ett korvöre för de nya gudarna. Makt. Och rikedom. Eller för övrigt prästens.
Över alltsammans dundrar samtidigt megafonen från frukt- och grönsakshandlaren gistna Toyota.
- Saftiga meloner!
- Solmogna tomater! 
- Underbara runda apelsiner! 
- Kom och köp!
Nu får vi förstås tänka oss att detta vrålas och skorras ur apparaten med aningen starkare grekisk diktion. Det här är ju ändå Lesbos. Även om vi just nu glor på Turkiet.
Örnvråk. Örnvråk. Svarthakad sångare. Rödstrupig. Pilgrimsfalk. Rödfalk. Rödnäbbad trut.
Britterna har pippi på egennamn. Några av öns fågelarter utgör goda exempel. Ruppels warbler. Audouin´s gull. Cretzschmar´s bunting.
Baklänges på svenska blir det rostsparv, rödnäbbad trut och svarthakad sångare. 
Varför den här endemiska truten döpts efter franska Jean Victoire Audouin (1797-1841) framstår för mig som en ren och skär obegriplighet. Om nu sådana kan vara rosa. Obegripligheter alltså.
Eduard Ruppel var för sin del tysk zoolog (1794-1884) och Philipp Jakob Cretzschmar (1786-1845) en landsman till honom. Läkare och vetenskapsman.
Britternas koloniala kultur kan också avläsas inom de ornitologiska kretsarna här på Lesbos. Således har de omsorgsfullt namngivit intressanta fågellokaler på sitt eget språk. 
Devil´s bridge. East river. Derbyshire. 
För att nu nämna några. Tilläggas kan att det finns utmärkta lokala namn sedan tidigare. 
Byn Kalloni, där vi bor, har t ex funnits här och haft samma namn i över tretusen år. På den tiden var det väl knappt stenålder på de engelska öarna.
Rödstrupig sångare Subalpine warbler Lesbos 25.5 2016