28 april 2016

Väderleken har till idag bytt kostym inne i nattens djupa garderob. Över de taggiga bergen i norr och höglandsslätten
runt Calera hänger molnen löst och ledigt .  
Som om det skulle börja regna. Bakgrundens samtal sköts av gulhämplingar, steglitser, biätare och svarta starar.  
Deras småprat rör mest det alldagliga. Om boendet. Om tillgången på föda. Bara ibland lite skvaller och förlupna bisatser om den där konstiga fotografen som hänger framför sin café con leche med trötta ögon och det brinnande hoppet om bilden.  
Söker som guldgrävarna efter det som i grunden är omöjligt. Och helt utan förklaring. 
Med vaskpanna i den ena handen. Och kamera i den andra. 
Våren är sen i Extremadura. Vinterns hårda nypor är emellertid nu på väg att släppa sitt grepp. Biätare kommer in från Afrika och får bråda dagar för att hinna ifatt. Rött, gult, grönt och blått blixtrar till då 
solen kommer fram. 
Det var de här klara färgerna som återstod i Guds palett när hen på övertid den sista dagen trött och grinig bara blaskade på för att bli klar så fort som möjligt.