27 april 2016

Visslingen och drillandet påminner verkligen om storspovarna därhemma över Närsholmen. 
Miljön här likaså. Det är en dryg timme kvar till soluppgången och tjockfötterna sjunger fortfarande. Detta trots att de inte 
alls ser ut att kunna ha en vacker sång. 
Men det vet de förmodligen inte själva. Så måhända fortsätter de bara av födsel och ohejdad vana. Och trots namnet.  
Mulet nu. Vilket jag är glad över. De iberiska slagskuggorna från gårdagens sol gör bilderna döda.  
En småtrapp sjunger helt nära. Ett kort knarr eller rassel. Som då Jorge på den lokala baren blandar leken inför nästa giv. 
Efterhand långsam soluppgång. Så fort det ljusnar en aning skymtar en vit spöklik gestalt mot en fjärran gräshöjd. Den darrar och vrider sig runt sin egen axel. En tupp. Intill en liten höna. Det är detta som beskrivs som skumbad.
Då stortrappen fäller ut alla sina fjädrar. Vänder dem ut och in till avigan och låtsas vara ett vitt fladdrande moln. 
Längre bort fårens skällor vilket låter som en katolsk procession. 
Det blir vid middagstid ändå varmt. Luften dallrar tyvärr i värmen. En fotografs mardröm. Eller i alla fall 
en av dem. Det finns fler. 
Hux flux dyker en spansk kejsarörn ned mot trappen framför mig. Lite osämja uppstår och lika hastigt är örnen 
försvunnen i gasset.