26 november 2015

Den katalanska natten har nu lägrat sig. Det är mörkt som i en kolgruva här i byn. Uppklättrad på en klippa. Enligt informationsskylten med 124 invånare varav ingen är synlig just nu. Logerar hos Ramona. Hon har tre rum och jag är ensam gäst. I entrén finns en värmande öppen spis. På den bereder hon maten. Grillar kyckling och korv. Bakom hörnet en kokplatta där den andra varma maten tillreds. 
Entrén som också är matsal rymmer tre bord. Vid det ena sitter jag. Vid grannbordet äter Ramona själv. Och hennes aningen skröplige man. I hörnet till vänster räknat från ingången står ett tredje intill elden. Det har i kväll varit tomt. 
Den katalanska natten är fullständigt tyst såhär års. Dvärguvarna som jag vet sitter där ute och hukar i vinden väntar till våren med att vissla. Någon enstaka hund skäller mot månen som nu nästan är full och rund. 
Vemodet kan tänkas rulla in här likaväl som över Norrbotttens kustland. Ladriket. Och människorna är minst lika stolta. Över varje liten by vajar den bjärt kolorerade katalanska flaggan. Och min värdinna är inte sen med att förklara att hon bjuder på det katalanska köket. Som uppenbarligen inte har något gemensamt med det spanska. I morse hos hökörnarna. Morgondagens alla ljusa timmar med lammgamar. Hoppas jag.