21 november 2015

Kanhända är detta sätt att resa en lite udda väg för att upptäcka ett lands företräden. En omväg. I en trälåda så långt från allfarvägarna som möjligt. 
Och dessutom sent i november då regnbyar och bergsvindar bjuder upp till dans medan min huttrande värdinna utbrister " - Frigo! Frigo! ". Till på köpet ge sig av i beckmörkret innan den lilla byn vaknat. 
Och komma hem då den spanska natten redan bäddat ner dalen under sin svarta filt för natten.
Nej. Inga vita stränder med varm sand. Inte en grisfest så långt en kan se. Tack och lov.
Tidig café con leche. Enkel matsäck. På kvällen med trötta ögon sen Menu del Dia - dagens rätt - på den lilla restaurangen. Tillsammans med en bunt andra kanske ensamma män fortfarande iförda arbetskläder.
Vackrast är de spanska kejsarörnarna. Nästan svarta med vita epåletter men så nätta i jämförelse. Med de vanliga gåsgamarna och enstaka grå.