1 maj 2016

Första maj nu i Madrid. Jag ser här i förorten Barajas ingenting av manifestationer. Och här på det lilla torget är folklivet så intensivt att gulhämplingarna har svårt att göra sina kvittriga röster hörda. Här flyger halsbandsparakiter av och an med bomaterial De tycks ha valt en sydländsk gran. Förvildade burfåglar. Finns numera spridda i Europas storstäders parker.
I den lika märkliga sydländska granen strax intill bor vit stork. Pampig där den står upp i sitt risbo högst upp med utsikt över hela torget och parken.
Annars råder mest människoliv här. Herrar i kostym och damer, som av klackhöjden att döma, tänker sig ett liv i någon himmel eller mothimmel. Vid busstationen väntar en blind man otåligt med sin vita käpp.
Den sena våren med regn och frost har med ens slagit om till spansk försommar. Bra för bina. Bra för biätarna. Fortsatt svårt för småtrapparna som går vilse i det ovanligt höga gräset.
Vemodigt att lämna Extremaduras landskap. De pastorala miljöerna. Korkekar och får. Fåglar och vänner. Hem till mina andra kompisar nu. Skärfläckor. Brushanar. Om de nu har lust att hänga med mig förstås. Nu när det finns så mycket annat roligt att göra. Kanske de föredrar att se på nya säsongen av Game of Thrones. Eller något annat. I så fall tror jag att smådoppingarna är hemma i sin gyttjedamm och blir glada för ett besök.